Om Morgan Rice

Morgan Rice är den storsäljande författaren av THE VAMPIRE JOURNALS, en serie för unga vuxna med hittills elva böcker; THE SURVIVAL TRILOGY, en postapokalyptisk thriller med hittills tre böcker, och den storslagna försäljningssuccén, fantasyserien TROLLKARLENS RING, med hittills tretton böcker.

Morgans böcker finns både som ljudböcker och i tryck och har hittills översatts till tyska, franska, spanska, portugisiska, japanska, kinesiska, svenska, holländska, turkiska, ungerska, tjeckiska och slovakiska (och med översättningar till fler språk på väg).

Morgan älskar att höra från sina läsare! Besök www.morganricebooks.com och skriv upp dig på maillistan, få en gratis bok och andra gratisprylar, ladda ned appen med de senaste, exklusiva nyheterna. Håll kontakten på Facebook och Twitter!

Sagt om Morgan Rice

“TROLLKARLENS RING har allt som krävs för att bli en riktig succé: intriger och motintriger, mysterier, tappra riddare och spirande förälskelser, brustna hjärtan och svek. Det här är många timmars underhållning, och något för alla åldrar. Ett måste i varje fantasyläsares bokhylla.”

–Books and Movie Reviews, Roberto Mattos

“Rice vet verkligen hur man drar in läsaren i berättelsen redan från början, med inlevelsefulla beskrivningar som gör så mycket mer än att bara ge en bakgrund för händelseförloppet… Välskrivet och extremt snabbläst.”

–Black Lagoon Reviews (om Turned)

”En perfekt berättelse för unga läsare. Morgan Rice kan det här med spännande, oväntade vändningar… Uppfriskande och unikt. Serien fokuserar på en flicka… en som är något alldeles extra… Lättläst men också snabb i vändningarna…

–The Romance Reviews (om Turned)

”Grep tag i mig redan från början och vägrade att släppa taget… Den här berättelsen är ett fantastiskt äventyr, både snabb i vändningarna och full av action från första början. Inte en tråkig stund.”

–Paranormal Romance Guild (om Turned)

”Packad med action, romans, äventyr och spänning. Sätt den här i händerna och bli förälskad igen.”

–vampirebooksite.com (om Turned)

”Fantastiskt intrig och den typ av bok som det är svårt att lägga ifrån sig på kvällen. Slutet var en riktig rysare, och så spännande att man omedelbart vill köpa nästa bok bara för att se hur det går.”

–The Dallas Examiner (om Loved)

”En klar rival till TWILIGHT och VAMPIRE DIARIES, och en bok som du inte vill lägga ned förrän efter sista sidan! Om du gillar, äventyr, kärlek och vampyrer, då är det här en bok för dig!”

–Vampirebooksite.com (om Turned)

”Morgan Rice visar sig återigen vara en extremt talangfull berättare… Den här tilltalar flera sorters publik, även yngre läsare av vampyr- och fantasygenren. Slutet är en oväntad rysare, en verklig chock.”

–The Romance Reviews (om Loved)

Lyssnar!

Amazon

Audible

iTunes

Böcker av Morgan Rice

THE SORCERER’S RING / TROLLKARLENS RING

A QUEST OF HEROES (Book #1) / HJÄLTARS VÄG

A MARCH OF KINGS (Book #2) / KONUNGARS MARSCH

A FATE OF DRAGONS (Book #3) / DRAKARS ÖDE

A CRY OF HONOR (Book #4) / EN KAMP OM ÄRA

A VOW OF GLORY (Book #5) / ÄRANS LÖFTE

A CHARGE OF VALOR (Book #6) / ETT TAPPERT ANFALL

A RITE OF SWORDS (Book #7) / SVÄRDSRITEN

A GRANT OF ARMS (Book #8) / VAPENGÅVAN

A SKY OF SPELLS (Book #9) / BESVÄRJELSERNAS HIMMEL

A SEA OF SHIELDS (Book #10) / ETT HAV AV SKÖLDAR

A REIGN OF STEEL (Book #11) / STÅLFURSTEN

A LAND OF FIRE (Book #12) / ELDENS RIKE

A RULE OF QUEENS (Book #13) / DROTTNINGARS VÄLDE

THE SURVIVAL TRILOGY / ÖVERLEVNADSTRILOGIN

ARENA ONE: SLAVERUNNERS (Book #1) / ARENA ETT: SLAVJÄGARNA

ARENA TWO (Book #2) / ARENA TVÅ

THE VAMPIRE JOURNALS / EN VAMPYRS DAGBOK

TURNED (Book #1) / OMVÄND

LOVED (Book #2) / ÄLSKAD

BETRAYED (Book #3) / FÖRRÅD

DESTINED (Book #4) / ÄMNAD

DESIRED (Book #5) / ÅTRÅDD

BETROTHED (Book #6) / TROLOVAD

VOWED (Book #7) / VIGD

FOUND (Book #8) / FUNNEN

RESURRECTED (Book #9) / ÅTERUPPSTÅNDEN

CRAVED (Book #10) / BEGÄRD

FATED (Book #11) / DÖMD

Copyright © 2013 av Morgan Rice

Alla rättigheter förbehålls. Utöver vad som tillåts enligt U.S. Copyright Act 1976, så får inga delar av denna publikation reproduceras, distribueras eller överföras i någon form eller några medel, lagras i databas eller annan lagring, utan författarens tillåtelse.

Denna e-bok medför enbart rätt till din personliga läsning. E-boken får inte säljas vidare eller ges bort till andra. Om du önskar dela med dig av boken, vänligen köp ytterligare en kopia avsedd för mottagaren. Om du läser denna bok utan att själv ha köpt den, eller om den inte var köpt enbart för dig, vänligen återlämna den och köp ditt eget exemplar. Tack för att du respekterar författarens hårda arbete med boken!

Boken är ett skönlitterärt verk av fiktion. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, tillställningar och händelser är produkter av författarens fantasi eller använda med skönlitterära ändamål. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller döda, är fullkomligt slumpartade.

Upphovsrätt för omslagsbilden tillhör RazoomGame och brukas enligt licens från Shutterstock.com.

 
”Somliga föds till storhet,
somliga förvärvar storhet,
och åter andra påtvingas storhet.”
 

William Shakespeare

Trettondagsafton

Kapitel ett

Luanda sprang över slagfältet, sicksackande fram mot det lilla hus där hon sett kung McCloud. I sista sekund kastade hon sig undan en häst som stormande fram. Hon höll den kalla järnspiken i handen, och hon skälvde, på väg över den dammiga platsen i den stad som hon en gång känt så väl. Hennes folks stad. Alla dessa månader hade hon tvingats se hur de slaktats – och hon hade fått nog. En spärr inom henne hade brustit. Hon brydde sig inte längre om hon fick hela McClouds armé mot sig – hon skulle göra allt hon kunde för att sätta stopp för det.

Luanda visste att vad hon höll på att göra var alldeles vansinnigt, att hon riskerade livet och att McCloud förmodligen skulle döda henne. Men hon tryckte undan tankarna och sprang. Tiden var inne att göra det rätta – oavsett priset.

På andra sidan slagfältets trängsel, mitt bland soldaterna, såg hon McCloud, på väg med en stackars skrikande flicka i armarna mot ett övergivet hus – en lerhydda. Han smällde igen dörren efter sig och rev upp ett moln av damm.

”Luanda!”, hördes ett rop.

Hon vände sig om och såg Bronson, kanske hundra meter bort och på väg efter henne. Han hindrades hela tiden av en ständig ström av hästar och soldater som fick honom att stanna.

Det var nu hon hade chansen. Om Bronson hann ikapp så skulle han hindra henne från att göra det.

Luanda sprang snabbare, höll hårt om järnspiken och försökte att inte tänka på hur galet det var, hur liten chans hon hade att lyckas. Om inte ens hela arméer stod emot McCloud, om till och med hans egna generaler, och hans egen son, skakade inför honom – vilken chans hade egentligen hon?

Och dessutom hade Luanda aldrig dödat någon. Och ännu mindre någon av McClouds klass. Skulle hon klara det, när hon väl var där? Kunde hon verkligen smyga sig på honom? Var han lika osårbar som Bronson varnat att han var?

Luanda kände sig medskyldig till det blodbad den här armén ställt till med, till förödelsen av hennes eget land. När hon tänkte tillbaka på det ångrade hon att hon någonsin gått med på att gifta sig med en McCloud, oavsett att hon älskade Bronson. Hon hade fått inse att McClouds var vildar, oförbätterliga. Hon förstod att det varit MacGils smala lycka att Högländerna låg emellan dem och att de hade hållit sig på sin sida Ringen. Det hade varit oerhört naivt, korkat, att inbilla sig att McClouds inte var så illa som hon fått lära sig redan som barn. Hon hade trott att hon skulle kunna ändra på dem, att chansen att bli en prinsessa bland McClouds – och en dag drottning – var värd det, trots riskerna.

Men nu visste hon att hon haft fel. Hon skulle ge upp alltsammans – sin titel, rikedomarna, berömmelsen, alltihop – för att aldrig ha träffat McClouds och vara tillbaks i säkerhet med sin familj, på deras sida av Ringen. Nu var hon arg på sin far för att ha arrangerat hennes äktenskap. Hon var ung och dum. Men han borde ha vetat bättre. Var politiken så viktig för honom att han varit beredd att offra sin dotter? Och hon var arg på honom också för att han dött och lämnat henne ensam med allt det här.

Under de senaste månaderna hade Luanda fått lära sig den hårda vägen att lita på sig själv, och nu hade hon fått sin chans att ställa saker till rätta.

Hon skakade i hela kroppen när hon nått fram till huset och dess mörka, stängda ekdörr. Hon såg sig omkring och förväntade sig att se McClouds män rusa fram mot henne, men till hennes lättnad så var de alla för upptagna med förödelsen för att lägga märke till henne.

Hon lyfte ena handen till handtaget och höll kvar järntaggen i den andra, och vred om så försiktigt hon kunde, och bad att McCloud inget hörde.

Hon klev in. Det var mörkt därinne, och ögonen anpassade sig långsamt efter det klara ljuset där ute i den vitmenade staden. Det var också kallare här inne, och det första hon hörde när hon klev in över tröskeln var flickans gråt och jämmer. När ögonen vant sig såg hon sig omkring i det lilla huset, och såg McCloud, avklädd från midjan och nedåt, på golvet, med den kämpande flickan under sig. Flickan skrek och grät med vilt uppspärrade ögon, och McCloud satte en grov hand över munnen på henne.

Luanda kunde knappt tro att det var på riktigt, att hon verkligen skulle försöka. Hon tog ett försiktigt steg fram. Händerna skakade, hon var svag i knäna, och hon bad att hon skulle få styrka nog att göra det. Hon kramade om järnspiken som om det var en livlina.

Snälla Gud, låt mig döda denne man.

Hon hörde McCloud grymta och stöna, som ett vilt, frossande djur. Han var obönhörlig. Flickans tycktes skrika allt högre för hans varje rörelse.

Luanda tog ännu ett steg, och så ännu ett, och var nu bara någon meter bort. Hon såg ned på McCloud och granskade hans kropp, och försökte bestämma var det var bäst att stöta till. Det var tur att han tagit av sig ringbrynjan och inte bar mer än en tunn linneskjorta, som nu var genomdränkt av svett. Hon kända stanken av honom även på avstånd, och den fick henne att rygga tillbaka. Det hade varit oförsiktigt av honom att ta av sig rustningen, och Luanda beslöt att det skulle bli hans sista misstag. Hon skulle höja spiken med båda händer och sticka en rakt in i ryggen på honom.

McClouds grymtanden nådde klimax och Luanda höjde spiken högt. Hon tänkte att livet skulle ändra sig efter det här ögonblicket, hur inget mer skulle vara sig likt, om bara några sekunder. McClouds rike skulle bli fritt från tyrannen, och hennes folk skulle besparas förödelsen. Hennes make skulle få sin rättmätiga plats, och till sist skulle allt bli bra igen.

Luanda blev stående, fastfrusen av rädsla. Hon skakade. Om hon inte handlade nu så skulle hon aldrig göra det. Hon höll andan, tog ett sista steg fram, höll spiken högt över huvudet med båda händer, och föll plötsligt på knä och pressade spiken, ned med alla krafter hon hade, beredd att trycka den rakt genom ryggen på honom.

Men något hände som hon inte förväntat sig, och det hände så snabbt, för snabbt för att hon skulle hinna reagera: i sista sekund rullade McCloud åt sidan. Han var snabbare än hon föreställt sig möjligt för en man av den storleken. Han vältrade sig åt sidan, och lämnade flickan under sig oskyddad. Det var för sent för Luanda att stanna.

Till Luandas fasa fortsatte spiken vidare, rakt genom flickans bröst.

Flickan satte sig rakt upp och skrek, och Luanda kände spiken tränga rätt genom kroppen på henne, flera centimeter, hela vägen till hjärtat. Blod gurglade fram ur munnen på henne och hon såg på Luanda, skräckslagen, förrådd.

Till sist föll hon i golvet. Död.

Luanda satt där på knä, bedövad och chockad och kunde knappt förstå vad som just hade hänt. Innan hon tagit in alltsamman, innan hon insett att McCloud nu var utom fara, kände hon ett hårt slag mot sidan av ansiktet, och hur hon själv föll i golvet.

Hon var vagt medveten i fallet om att McCloud fällt henne med ett väldigt slag, att han förutsett varenda steg av vad som hänt ända sedan hon först klivit in i rummet. Han hade spelat ovetande. Han hade inväntat det rätta ögonblicket, och möjligheten att inte bara undvika hennes hugg, utan på samma gång också lura henne att döda den stackars flickan, att göra henne medskyldig.

Innan hon slocknade fick Luanda en skymt av McClouds ansikte. Han grinade ned mot henne med öppen mun och flämtade, som ett vilt djur. Det sista hon hörde innan hans väldiga stövel kom rusande mot ansiktet på henne var hans grötiga, djuriska röst:

”Du gjorde mig en tjänst”, sa han. ”Jag var ändå färdig med henne.”